Reflektioner kring renhållning

Jag går gärna promenader i vår stad och jag kan inte komma ifrån att jag får en känsla av ett visst förfall av våra gemensamma ytor i staden. Det är lite som när någon inte varit hemma på ett tag. Som om vind och natur fått vara ostörda, med grenar, skräp, damm och ogräs som följd. Jag ser grenar som växer ut över gångbanor, ogräs och buskar som växer upp mellan gatstenar och stenplattor, och när buskar växer upp, då vet man ju att det är flera år sedan någon varit där och hållit efter. Skräp som ligger runt sopkorgar, som ibland faktiskt är tömda, men om entreprenören inte har till uppgift att plocka upp runt omkring så ligger ju skräpet kvar från när sopkorgen var överfull. Jag försöker tänka på att plocka upp ett skräp dagligen när jag är ute och går, men det är ju inte alltid som det är så trevligt att plocka upp för man har ju inte alltid tillgång till att tvätta händerna. Men oavsett så känns det inte riktigt som att det är min uppgift, utan egentligen är det väl kommunens?

Det är däremot allas vår uppgift att inte slänga skräp i vår stad, men det räcker ju inte alltid till när djur och natur också tillåts vara med och ta över. Jag gillar naturen, gärna den orörd, men inne i stadsbilden får det vara lite mera ordning med kultiverad natur och rensopade gångvägar och gator. Allt emellan ser man små gatsopande bilar men jag skulle uppskatta fler människor som jag ser visade omsorg om vår stad. Var finns röjningen av grenar, löv och gräs runt gångvägar, trottoarer och vägar? Det skulle behöva ske minst vår och höst. Det finns massor att göra. Jag väntar på att någon skall komma hem och visa att vår gemensamma stad är viktigt att städa och vårda för att vi skall trivas.


//Susanne Nordling